Rutinerna för barnen kring deras vatten på Bristol har ni läst om många gånger....Upp kl 5, gå till brunnen, stå i kö,bära hem i plastdunkar osv. Inget kul när man är varken 5,10 eller 15 år och dessutom är det tungt!

 

I februari fick vi ju pengar skänkta till oss och vi valde att använda en del av dem att få in vatten.

En historia som varit långdragen och som har speglat Uganda till fullo.Därför att i Uganda kan man få göra vad som helst, bara man betalar för det, det är så.

 

Som i fallet med vattnet då... Eddie pratar med en markägare och för att han ens typ ska lyssna så betalar man lite för det...sen säger han ja och sen går tiden.... När sen alla papper är klara från andra olika kontor som ska bestämma, där man också får betala pengar såklart, så går man tillbala till den markägaren som man pratade med först som då självklart har ångrat sig och inte alls vill låta nån gräva en smal remsa vattenledning över sin mark...

 

Får man då tillbaka sina pengar man betalt i onödan? Absolut inte...

 

Sen väljer man en annan markägare som vill ha betalt på samma vis och sen drar det ut på tiden igen och sen ytterligare en.... När man sedan fått klartecken att gräva fram vattnet då är det många grannar som berörs som helt enkelt tycker, trots att dom inte har rätt att göra så, att dom ska ha betalt också bara för att nån gräver utanför deras skjul. Självklart betalar man... för man vill inte att nån strular till det för en.

 

Där befann vi oss när jag kom ner nu. En vattenledning som var nergrävd med ca 30-40 meter kvar innan det var inne på skolan :) Själva diket var grävt, det behövdes bara liiiite mer pengar för lite mer ledning och sen skulle det vara klart!

Eddie bara skakade på huvudet, tittade på mig och sa att det här är Uganda...

 

Killen som skulle göra det sista arbetet kom och såg att jag var där. En vit människa innebär automatiskt mer pengar så ytterligare några kronor, bara för att jag är vit, så kunde vi se vattnet flöda på Nya Bristol!

 

Och här hade jag helt plötsligt kunnat betala precis hur mycket som helst för att ni skulle fått se Eddie...

Eddie får en alldeles speciell min när han är liksom bortom glad.... Det går inte att beskriva men både jag och Jennie älskar den! Och den var där kan jag säga... Hjälp vad glad han var! Det var stor sten som föll från den mannens hjärta.

 

 

Kranen hann inte ens grävas på plats innan barnen fick hämta vatten och sen var det både min och Eddies tur och allt skulle fotas såklart!

Sen la dom lite sten runt provisoriskt så får vi se vad vi kan göra åt det lite längre fram. Det blir ju lätt lite kladdigt med vatten,lera och fötter....