Vilka dagar vi har haft här på västkusten man blir ju helt överlycklig! Jag kommer fortfarande inte så långt med mitt knä men utanför dörren kommer jag ju så jag kan njuta av solen. Jag får av förklarliga skäl inte gjort så mycket här hemma men bland mina tankar har jag fått rensat en hel del. Det är på något konstigt sätt skönt när livet stannar upp så att man får ett tillfälle att vila kroppen och låta tankarna få arbeta i stället.

Både jag och Anna lägger ner många timmar på vårt arbete med Bristol varje dag och varje vecka. Vi är väldigt olika jag och Anna, både till sättet vi arbetar och hur vi väljer våra sätt att tänka. Så ska det vara för det är då man kompletterar varandra på bästa sätt. Det blir nästan som ett förhållande………

Anna jobbar väldigt mycket med bloggen. Hon förbereder inlägg och är väldigt duktigt på att få nya läsare till den. Att det har blivit Anna som skriver är nog för att hon är väldigt duktig på att få ner orden så att det blir något nytt och givande varje gång man läser. För att avlasta lite och framför allt för att jag vill så bestämde vi att jag ska skriva varje söndag. Det är inget betungande på något sätt men det är så vi har valt att ha det även om Anna säkert hade behövt lite hjälp ibland…….

Sedan har vi ju mycket med det administrativa som vi måste sköta på bästa sätt, och det är där som jag lägger min tid. Vi har ett stort antal med familjevänner som vi är väldigt glada över att vi har. Dom fyller för oss ett otroligt viktigt arbete med att se till att de barn som är i störst behov av lite extra uppmärksamhet också får det.  Detta försöker vi genomföra genom att låta familjevännerna hålla kontakt med sina barn då dom någon gång varje år få möjligheten att skicka ner brev eller ett paket.

Den ekonomiska biten är också otroligt viktig att den blir gjord på bästa sätt. Vi har fått förtroendet från våra familjevänner, bloggläsare och människor i vår närhet att förvalta pengarna på bästa sätt och det gör vi genom ständig kontakt med Eddie för att se var behovet av hjälp är som störst. Vi för noggranna anteckningar så vi vet att varenda krona som kommer in registreras samt att varenda krona som försvinner ut från kontot registreras på samma sätt.

Vi har hittat ett sätt att arbeta som fungerar bra för oss.  Det går nog inte en dag utan att vi pratar om Bristol och vi delar alltid informationen som kommer från skolan antigen via Eddie eller kort ifrån Sam.

Det tar ofantligt mycket tid det vi gör och ibland så kommer tankarna -  tänk om jag aldrig hade åkt till Uganda 2008, så mycket tid jag hade haft över till att göra något annat och så enkelt mitt liv hade varit..……..Jag får inte dåligt samvete när tankarna kommer för i samma stund så försvinner tankarna och jag känner mig så otroligt tacksam över allt jag har fått vara med om under dom åren som gått sedan 2008.

Att båda mina tjejer har fått möjlighet att följa med har gjort att dom vet vad jag pratar om när det kommer ny information från skolan eller när någon skickat ett meddelande på Facebook och det gör att jag känner det hela ännu mera rätt att dom också har fått uppleva det där jag har valt att lägga en del av mitt hjärta.  Det är nog större chans att jag vinner en miljonvinst än att min man skulle resa med mig dit, och för mig är det helt ok och han låter mig lägga all tid som jag gör med projektet.

Jag tror att man ska omge sig med männsikor som ger en enrgi till att fortsätta det man tror på och om alla gör det dom är bäst på så kan man uppnå det man vill i livet! 

 

 

Jennie