Efter en i mina ögon väldigt lång vecka så kan vi snart avrunda denna och ge oss in i nästa vecka som antagligen även den är fylld med oanade upplevelser.....

 

Denna veckan har för min del innehållit en massa nya oanade upplevelerser som bland annat har fått mig att känna en sådan tacksamhet att jag har fantastiska människor runt omkring mig. I måndagskväll så föll jag rätt så illa ner från en stege och det blev en liten ambulansfärd in till Varbergs sjukhus. Martin och Amanda kom snabbt in och sällskapade mig men klockan gick och jag skickade hem dom då det var jobb och skola som väntade på tisdagen. Morfinet och Facebook höll mig sällskap i sjukhusets korridor där jag låg så gott i min säng väntande på läkaren att se just mig. Även om klockan närmade sig midnatt så fann jag Anna där på Facebook och utan att tveka så slängde hon sig i bilen och kom för att hålla mig sällskap! Kände att klockan var mycket även för henne men givetvis oerhört tacksam att hon kom. 

 

I samma veva som Anna kom så var det min tur att åka upp till röntgen och Anna fick den stora äran att ratta sängen genom sjukhusets korridorer! Vem skulle ha gjort det om inte Anna kom...??? Ja ja vi fick oss mängder av skratt och jag kände mig rättså tillfreds med morfinet som flöt så fint i min kropp. Klockan var väl strax efter 03.30 när jag fick träffa läkaren och han kunde konstatera att det kunde vara en skada på bakre korsbandet, minisken eller "bara" en rejäl stukning av mitt högra knä. Vi tackade för oss och rattade hem. Väl hemma var det som om att vända på en hand. Illamåendet tog över totalt och hängande över spannen, totalt handikappad för att ta mig någon stans så låg jag i samma skick tills framåt tisdagskväll. Har blivit så otroligt uppasad av Anna och min fantasiska familj att det egentligen inte har gått  någon nöd på mig förutom att jag känner mig totalt handikappad. Har i veckan som gått varit inne och tappat knät på en hel del blod så nu väntar en magnetröntgen till veckan för att se vad som händer inuti mitt ömmande knä. Glömde ju också att jag under veckan också bet av en rejäl bit av en tand som jag nu har fått lagat.... Så denna veckan vill jag helst glömma och se framåt!

 

I dag är det 2 veckor kvar tills dess att Anna är på väg. Jag är ju av den uppfattningen att allt händer av en mening och nu vet jag varför jag inte skulle med på denna resa. Knät hade aldrig låtit mig följa med......

 

Det händer mycket runt vårt projekt hela tiden. Störst fokus för tillfället är ju av förklarliga skäl Anna resa, men också att vi har fått en hel del föreläsningar och besök inbokat vilket ger oss en fantastisk chans att komma ut till männsikor som vi hoppas är intresserade av vårt arbete.

 

Vi ska till en barn och ungdomsgrupp inom kyrkans regi i Vessigebro. Vi ska till Sunteam i Veddige som vid vår förra resa skänte oss 10 000 kr och som vi hoppas känner att det ska bli lika roligt att träffa oss så som vi känner inför att äntligen få möta dessa fantastiska männsikor. En lokal biodlarförening har bett oss att komma tillbaka efter vi var där sist. I november ska vi träffa ett gäng glada pensionärer som har bett oss att komma och hålla vår föreläsning då dom har hört talas om oss och vad vi gör. 

 

Vi tar aldrig betalt för att komma till  någon och berätta vad vi gör. Men vi tar av vår tid för att låta fler bli upplysta om vilken värld vi lever i och hur vi tillsammas kan göra skillnad. Ingen behöver göra allt men hjälps vi åt så kommer blir det förändringar som gör stora avtryck för barnen som ingen har. Och varje gång så går vi ifrån våra besök med pengar i vår hand!!

 

Vi har en liten önskeföreläsning som vi ska ta tag i och som vi hoppas kommer att genomföras om allt går i lås!

 

Ha en fortsatt skön söndag och nu ska jag krypa tillbaka till soffan och se om någon vill passa upp på mig....!