Dels de gånger vi pratar då vi ses men också de gånger vi chattar via facebook.

När jag vet att de ligger uppkrupna i sina sängar och det enda ljuset de har kommer från skärmen på en gammal mobiltelefon, då vill det till att man väljer sina ord och att man säger rätt saker, för jag törs lova att det där är viktiga stunder också för dem.

När dom nu exakt vet hur många dagar det är kvar innan jag kommer tillbaka och låter mig veta att dom längtar så dom nästan blir tokiga, så känns det såklart i mig.

Någon säger att dom hört att jag ska följa med dem på en function och frågar om det verkligen stämmer?

När jag bekräftar att jag tror att det kommer att bli så, så säger dom att det kommer att bli en speciell dag, för när man syns med en vit, då är man någon.

Jag säger att jag inte förstår varför det är så och jag säger att jag ser det goda i Ugandierna, men svaret låter inte vänta på sig

 -Anna, det är för att du inte bor här som du ser det.

Och jag kan ju inte säga emot.... för även om vi möter godhjärtade människor så säger ju det egentligen ingenting av verkligheten. Och jag har inte erfarenheter nog att säga emot dem heller, för trots sin ringa ålder så är många av dem så mycket mer visa i sitt sätt att tänka än vad jag någonsin kommer att bli, dom har varit med om mer än vad jag önskar någon.

Men jag vet att jag kommer att vara de här människorna för evigt tacksam för allt vad dom lär mig och för allt som dom är.

                                                                               Anna

 

 

Vi är fortfarande i stort behov av hjälp till våra barn.

Vill du hjälpa?

8388-1,4 140 970-7

Varenda krona går helt oavkortat till Eddie och barnen på Bristol.