En älskad unge ligger jämte mig i soffan.....En av mina egna, och en av de bästa för just mig.

Han som startade sitt liv med buller och bång och som inte sov en hel natt innan han var 5 år.

Han som har varit en självklar mittpunkt sen han kom och som numera älskar att spela innebandy och som fullständigt avskyr när hans kompisar bytar gympadojjor för att han då inte ser vem han passar till under deras matcher. Han som har fått oss att skratta så tårarna sprutat och som fått oss att slita vårt hår med sin envishet.

Jag ser på honom och jag inser att han inte är ett barn längre...han är mitt barn, men han är stor, och jag är stolt över honom....Jag hoppas att han förstår det.

Idag ska han och jag ta oss en tur på stan för lite kläd och sko inköp.

Jag inser att vi närmar oss November innan jag är hemma igen och då duger det inte med sommarskor längre, så det måste göras innan jag åker.

Så... vi startar dagen där, sen får vi se vad som händer. Jag har ledig helg och jag älskar det!

Hoppas på en bra dag för er också!

                                                                     Anna