Jag känner mig så otroligt lyckligt lottad. Jag känner mig rik, inte på pengar men på allt annat.

Jag har världens vackraste barn, som är dom bästa för just mig. Jag har en man som inte alls delar mitt intresse med Afrikas barn, men det är okej, för han låter mig göra det ändå. Jag har en mamma som stöttar mig i allt jag tar mig för,jag skulle tro att hon inte alltid tycker att det är så bra beslut jag tar men hon finns där ändå.

Jag har också min storebror som tycker att jag är det bästa som hänt sen skivat bröd. Han tycker dessutom att jag är smal,vacker och den bästa systern han har. Att jag är den enda systern han har spelar honom ingen roll och för ett tag sen berättade han för mig att han hade Downs Syndrom... Oj... bra att veta!

Varför har ingen sagt det innan.....? :)

Jag känner mig också oerhört lyckligt lottad för det som jag får vara med om nu,

och kan inte förstå vad jag har gjort för att förtjäna det.

Jag vet ingenting som jag har lärt mig så mycket av som jag har gjort i vårt arbete för Eddie och för Bristols barn. Jag älskar varje sekund av det och jag växer varje dag.

Jag har mött människor som har ändrat hela mitt sätt att tänka och att vara....och jag vet numer att ingenting är omöjligt.Och när jag känner att min väg är knagglig och svår att gå på, eller när jag tycker att nån är mer än lovligt dum, och livet är orättvist då kan jag ändå tänka att i den här världen så är det ändå inte mest synd om mig, det finns dom som har det betydligt mycket värre. 

Anna