9 dagar kvar nu.... 9 dagar!

Jag har längtat sen jag kom hem i februari och nu är det verkligen nära.

Total lycka blandat med lite oro över att lämna mina egna barn och att inte räcka till för de barnen jag istället åker till.

Min egen glädje över att kunna åka grusas lite av tanken på att inte Jennie delar resan med mig.

 

 

Jag ska tillbringa 2 veckor på ett ställe som saknar alla bekvämligheter man kan tänka sig och jag längtar.

Jag kommer att vara sliten, det vet jag, men för mig är det värt det. Nån annan hade inte önskat sin värsta fiende det jag ger mig frivilligt in på, medan jag hade önskat att alla fått se och uppleva det vi gör.

 

 

Jag stänger ögonen och jag minns alla dofter,jag minns den kvava luften då vi precis kliver av planet, precis den luften som fyller hela mig med lugn. Jag minns Eddies och Sams leenden då vi kliver igenom glasdörrarna på flygplatsen och jag minns barnens händer i mina. Snart är jag där igen och jag kunde inte varit mer lycklig.