Ibland önskar jag så att jag hade vetat vad som rör sig inuti barnen och ungdomarna på Bristol.

Deras ögon är djupa som brunnar och ibland ser man så mycket sorg i dem. Eller... det kanske inte alls är sorg,det vet ju inte jag, men dom ser i alla fall sorgsna ut.

En del av dem vet inget annat liv än de dom lever just nu, men det finns också dom som minns ett helt vanligt liv med en mamma och pappa och syskon. Har du som barn i Uganda haft en dålig uppväxt så är du inte ensam om det. Det är vardag för dem.

 

 

Vad som rör sig i huvudet på nån annan vet man aldrig...Inte ens på Sam som jag haft nära mig under en längre tid så vet jag allt. Jag har hans historia och jag vet vad han vill med sitt liv.Jag vet hur han såg ut som barn och jag vet hur han ser ut nu. Men likväl som jag skulle göra nästan allt för honom så vet jag att också han skyddar mig från vissa sanningar av omsorger för mig. Jag har inte bett honom göra det, men han gör det ändå,för han vet vad jag skulle känna om jag visste....

 

                                                                                   Anna