Hur kan du skriva så mycket? Tar aldrig ideérna slut?

Jag skrattade såklart för det lät kul när hon sa det så.

Men sen har jag funderat på det, och Nej... det verkar ju inte som att det tar slut.

Vi närmar oss snart 2 år som bloggande och jag kan räkna tillfällena på en hand då jag tyckt att det har känts jobbigt att skriva,då jag inte vetat vad jag ska skriva om.

Vi skriver om ett komplicerat ämne som är svårt att relatera till och jag tror att det är delvis det som gör att vår blogg håller sig så tajt och liten som den ändå är.

På  nästan 2 år borde jag kunnat fånga fler läsare om det vi skrev om var lättsammare och mer glatt.

Jag tänker snabbt också: Undra var jag hade gjort av alla min tankar och känslor om jag inte hade skrivit ner dom?

Jag skulle ju vart sprängfull vid det här laget och antagligen mått skit, för det är en oerhörd hjälp man får att bearbeta det man går igenom när man skriver ner det...

Jag skriver jämt och många många inlägg har aldrig ens blivit publicerade för att dom har blivit för känslosamma även för mig själv och jag har inte vågat dela med mig av dem.

Mycket,mycket känslor och tankar rör sig inuti en efter det här som vi får vara med om, och det finns saker man inte kan dela med någon för att även vi tänker så olika och hanterar situationer på olika vis.

Det sätter sig små knutor här och var inuti och man får lugnt och stilla försöka mjuka upp dem för att inte låta dem förta en.

Glöm inte att ta hand om er själva!

Det är ord vi ofta får höra.... men det är svårt.

Vad är det att ta hand om sig själv? Gå på spa? Unna sig saker? Åka på semester?

Jag vet inte längre..... Med familjen samlad runt bordet kring en middag, med en pojkvän till dottern som numera nästan känns som en egen, så tar jag hand om mig just då känns det som, för jag älskar dom stunderna.

Jag åker till Uganda för att jag vill. Även om jag där ger av mig själv mer än någon annanstans så får jag också tusenfallt igen.

Kanske borde jag fylla på mina egna depåer bättre för att orka mera, men....jag minns faktiskt inte hur jag gör det bäst.

                                                                              Anna