Efter en lång och intensiv helg på jobbet så fick jag idag möjligheten till att sluta lite tidigare så att jag var hemma i tid till ett eventuellt skypemöte med Anna och Eddie.

 

Klockan gick och jag började känna att något möte blir det nog svårt att få till, det blir ju så otroligt mörkt så fort i Uganda och dom ligger en timma före oss. Men till slut så ljöd signalen för ett skypesamtal på min telefon och där ser jag en superglad Anna och Sam sitta och vinka till mig!

 

Man blir så otroligt glad i hjärtat när man får se dom man pratar med. Anna och Eddie hade skrivit ner ett antal punkter som vi skulle diskutera för vårt fortsatta arbete. Punkterna var många och jag önskar så att vi hade kunnat säga ja till att som behövs göras och förbättras på skolan men pengarna räcker inte på långa vägar till allt som behövs göras. Samtidigt så ger detta oss energi till att fortsätta vår jakt på pengar.

 

Jag såg att dom var i det huset som lärarbostäderna finns och i bakgrunden så såg och hörde jag massvis med barn. Plötsligt så dök mitt lilla hjärtebarn Provia upp och jag blev så lycklig så jag knappt visste vad jag skulle säga till henne, men glad blev jag och vi pratade en liten stund och hon verkade må bra :)

 

Anna berättade att dom idag hade ätit all frukt som blev köpt tack vara Monas hjälp. Där var så mycket frukt att dom hade näst intill kunnat ätit så mycket som dom bara hade orkat. På söndagar är bara dom boende barnen på skolan och allt är lite lugnare. Lyckat och uppskattat sa Anna att det var med all frukt som dom fick!

 

Eddies fru Anne tittade in lite snabbt och vinkade och sa hej, det är skönt att se och höra deras hjärtliga skratt.

 

Tiden gick snabbt och Anna sa att det snart bryts. Hon hade knappt sagt orden innan dom var borta för den här gången. Jag hoppas så innerligt att vi kan lyckas med ett till skypemöte innan Anna ska åka hem igen.

 

Jag tror också att Anna fick träffat Eddies barn Lorrine, Whitany och Victoria idag. Dom har antagligen växt så det knakar och jag kommer väl nästan inte känna igen dom nästa gång jag kommer ner.

 

Jag återkommer så fort Anna hör av sig.

 

Jennie