Jag är hemma igen och precis som jag visste så flög tiden. Jag har haft det helt fantastiskt bra och för varje gång som man kommer ner så stärks banden till människorna där. Eddie och Anne som med en fast hand leder barnen på Bristol till en förhoppningsvis ljusare framtid än vad dom annars haft, leder också mig för att jag ska lära mig att förstå Uganda rätt.

Sam som sliter från morgon till kväll för att hjälpa mig med det som behövs är också en starkt ledande stjärna för mig och han berättar,tillrättavisar och berömmer,allt på samma gång,allt för att jag ska förstå så mycket som möjligt.

För varje gång som jag lämnar Uganda så stärks min känsla av att inte riktigt räcka till, jag har människor därnere som jag älskar och i min värld betyder nu inte blodsband allt, älska kan man göra ändå.

Jag ser att Jennie levererat en hel del del om vad jag varit med om,och jag kommer att fortsätta med det ett litet tag nu jag också.

Jag är idag lite tagen och lite tung i sinnet men ändå så oerhört lycklig.

Nu är det dags att jobba på hemifrån,vi har mycket att göra!

                                                                                      Anna