Precis som Anna skrev så är jag ingen person som älskar att skriva men jag älskar att läsa det som andra skriver så jag ska göra mitt bästa dessa dagar som Anna är iväg. I det tidigare inlägget kunde ni läsa att Anna efter en massa timmar på resande fot änlitgen har kommit fram välbehållen. Efter en natt med få timmar av sömn så var dom i måndags ute på skolan hos våra barn som med all säkerhet längtat och väntat på Anna lika mycket som hon längtat efter dom.

 

I måndags kväll så pratade vi lite via facebook. Det är en extremt konstig känsla som innfinner sig när man vet att hon är där på platsen jag allra helst i hela världen skulle vilja vara på samtidigt som jag vet att det inte var någon möjlighet för mig denna gång......

 

Eddie som vet vad som berör oss visste precis vad han skulle göra för att känna mig lite delaktig. Han skickade dessa kort