I går kväll pratade jag en lång stund med Anna via Viber. Även om det är i skrivna ord så betyder det mycket att kunna hålla kontakten och veta att allt bara är bra. Anna mår bra och det är det viktigaste sedan så är det som jag tidigare skrivit massa med göromål och möten med Eddie som ska avverkas så att vi kan jobba vidare när hon kommer hem.

 

Eddie verkar så glad när han skriver och skickar sina bilder. Jag tror att ingen av oss kan förstå det han har varit med om i sitt liv när han förlorade sin pappa och fick springa för sitt eget liv när där var inbördeskrig i början av 80-talet eller att som 7 åring få sin familj splittrad och aldrig mer bli sig lik. Hans situation är inte unik men för oss är den det då det är hans livshistoria som vi får berättad för oss, och att sedan få uppleva den glädje i livet över att få tillbaka det som han själv har givit under så många år det är nog större än vi kan tänka oss.....