Nu har Anna lämnat oss här hemma för att förverkliga sin dröm och önskan om att leva i Uganda med barnen och våra vänner under en längre tid. Även jag som varit i landet tycker att hon är otroligt modig som tagit detta beslut och jag vet att det kommer göra henne gott.

 

Vår gemensamma resa ner fick som sagt en annan vändning när Anna berättade för mig om sina planer och mycket av förberedelserna fick sätta fart tidigare än planerat. Men det känns otroligt skönt för mig att det mesta är gjort så som packning mm. Kvar har vi lite packning och mycket praktiska saker som jag ska försöka slutföra innan jag själv skall åka ner. Det är nästan så man glömt att det faktiskt är så att jag efter 1,5 år äntligen ska få komma och se lyckan och värmen som väntar och möter oss på skolan och i Uganda. På söndag är det 4 veckor kvar innan vårt gäng beger oss ner och vi kommer äntligen att få träffa Anna och alla dom andra igen.

 

 

Jag pratade lite snabbt med Anna på Viber i tisdags, och allt var bara bra med henne. Resan hade gått väldigt bra och hon var otroligt glad över att vara på plats igen. 

 

Det kommer med all säkerhet ett inlägg ifrån henne så snart den tekniska biten är avklarad och när den fungerar.