Idag är tankarna allt annat än lättsamma.Ingenting vettigt blir gjort.

Idag om en vecka befinner jag mig i luften på väg till Uganda för att tillbringa 2 månader så långt ifrån min egen verklighet så det finns inte.

Jag lämnar mina egna 3 i 2 månader för att ge av mig själv till 100 tals andra.

Just idag så undrar jag om det är nåt fel på mig som har valt det...Jag tänker ofta att jag inte är i världens ände, vilket är sant men jag är jävligt långt borta....

Sedan jag bestämde mig för att resa så har min dotter fått en lägenhet och kommer att flytta medans jag är borta och jag kommer inte att kunna hjälpa henne och hennes Albin med det.Det svider.

Min yngste kille har kommit med i distriktslaget för Halland i innebandy och spelar SM i oktober,det missar jag också.

Jag tror jag kräks.

Men det här är idag.Imorgon är jag ett steg närmre min dröm och tankarna är antagligen inte alls samma som idag,för sanningen är att dom pendlar verkligen kraftigt just nu.Det gör dom alltid när jag ska resa och nu ska jag vara borta så mycket längre än vad jag brukar.

Jag klagar inte och jag gäller inte för jag har själv valt det här och jag vill göra det, men vissa dagar är man inte så stolt över sig själv och över de beslut som man tar....typ som idag.

                                                                             Anna