Pojken är 5 år.Jag ser hur han tittar på sin pappa och ler sitt allra bredaste leende och som på en given signal så börjar dom springa ikapp.Pojken först,tätt följd av sin pappa som naturligtvis kommer att låta pojken komma först till grinden för att det är så vi föräldrar gör...

Jag är på den förskolan som jag hoppar in som vikarie på ibland och mitt hjärta knyter sig lite när jag ser pojken och pappan. Det knyter sig inte för att han har en sån pappa,det knyter sig för att så otroligt många barn inte har det....

Jag skulle vilja att alla barn får springa ikapp,eller att nåns ansikte lyser upp så fort dom ser just sitt eget lilla barn.Jag skulle vilja att varje unge får höra -Vad fint du har gjort! Fastän barnet visar upp en pinntomte som i själva verket inte är särskilt fin alls...

Jag skulle vilja att varje barn blir hämtat varje dag av någon som älskar dem och inte bara ser dem som en arbetskraft.....

Skillnaderna mellan att vara ett barn på en förskola i Sverige och att vara ett barn i Uganda är inte jämförbara fastän dom faktiskt borde vara det...

 

 

                                                                                       Anna