Den här dagen befann jag mig i Jinja tillsammans med Sam.Vi hade åkt dit för att träffa hans farbror som heter Ben.

Ben visade sig var en mjuk man precis som Sam är. Vi åkte hem till honom för att träffa hans barn och vi fick också lite mat.

När det var dags för oss att lämna Bens hem och åka så tittar han på mig och frågar om han får be för oss....

Jag som är totalt ovan vid bön och ännu mer att nån vill ha med mig i sin böner säger ju ja såklart och han tar min hand,

Sam tar min andra. Jag står emellan dom två och jag känner mig helt och hållet trygg.

Han ber om att jag och Sam ska fortsätta att vara varandras vänner och att vi ska få en säker resa tillbaka till Kampala.

Han tackar för allt vi fått vara med om och för allt vi fått se,och han ber om en bra framtid.

Det varar bara några minuter men jag kommer aldrig att glömma..

Jag som inte tror särskilt mycket,och jag som bara kör på fann ett inre lugn som väldigt skönt.

Idag försöker jag plocka fram det lugnet.

Fastän jag inte handlat en endaste julklapp ännu,eller bakat lussekatter eller gjort julgodis så kommer julen ändå.

Och det är bara att inse det....