När du har barn så vet du känslan du får inom dig när det barnet inte mår bra.

Det går inte att beskriva för det gör så ont också inuti en själv och man hade gjort vad som helst för att byta plats med sitt barn för att det ska slippa. Det är bara så. I mitt fall har jag 3 barn,Jennie har 2 och det är där dom allra flesta rör sig runt i vårt land. 2,3,4 barn att känna kärlek men också oro inför.

Eddie har också 3 barn.3 barn som är hans biologiska sen har han mängder med barn,ungdomar och också faktiskt vuxna omkring sig som också dom är hans familj och som han oroar sig för... Han kallar alla på skolan för sin familj och barnen är varandras bröder och systrar.

Vi pratar en kväll jag och Eddie om hur det känns för honom när ungdomarna väljer att flytta eller nåt barn inte kommer tillbaka och svaret är att han är van. Han är van men för den delen är inte sorgen eller oron mindre...

Han säger att han lärt sig att vid en viss ålder tycker killarna att dom är stora nog att klara sig själva.

Bristols skolgård och Bristols regler är för snäva och dom ger sig iväg med orden att dom är stora nu och dom behöver ingen hjälp mer! Eddie låter dem ge sig iväg, men inom sig vet han att dom snart är tillbaka för livet är inte så enkelt som dom tror... Han tycker att det är bra att dom testar livet, men en del testar och känner inga gränser och då slutar det inte väl.

Eddie låter dem alltid komma "hem" igen om dom vill det precis som vilken förälder som helst skulle göra och det är först då ungdomarna inser vilken tur dom haft som faktiskt hamnade hos Eddie och det är då tacksamheten till honom kommer...

.

                                                                             Anna