Imorgon har vi födelsedag hos oss igen.Min stora kille fyller 17 år (!).

Det konstiga med att ha stora barn är att det inte passar in med hur jag känner mig åldersmässigt.

Jag fattar ju att jag inte kan vara 25 när mina barn är 15,17 och 19, men jag känner mig som det! Nåväl....

Hampus är en filbunke av rang och det har han alltid varit. Han är väl lite (mycket) retlig emellanåt, iallafall om man frågar hans syster men när det gäller så har han ett stort stort hjärta!

Hampus var med oss nere i Uganda som ensamt barn 2010 och jag kan säga att han var helt makalös på den resan. Inte ett ord om att han var trött eller hungrig eller nåt annat, och ensamt vitt barn bland alla våra svarta är inte lätt. Jag tror inte att han hade en enda sekund utan att han hade någon bredvid sig som ville vara med honom.Och han gjorde det med bara ett jätteleende.

Han vevade hopprep och blåste såpbubblor som om det inte fanns nån morgondag.Han var med på foton med varenda unge på Bristol tror jag och dom tyckte att det var festligt att han hade samma frisyr som dom.

Då var han 13 och nu fyller han som sagt 17... Han har växt ifatt och förbi mig,och han är väl inte så pratsam längre precis, men han är min och jag är stolt över det.

 

Hampus med storkillarna. Det är Sam som håller armen om Hampus

 

Hampus med Mabanda Jolly..

                                                                                 Anna