Vi har bara börjat...
Dagarna går ganska fort inser jag och vi har nu 49 dagar kvar till min avresa.
Det har verkligen varit delade reaktioner på att jag ska åka igen så snart, alltifrån ivriga lyckatill och hejjarop till total tystnad.
Alla delar inte vår entusiasm och vårt driv för Bristols barn och jag accepterar och förstår det fullt ut, men jag tycker att det borde accepteras likadant åt andra hållet.
Jag är dålig på att hålla saker inom mig, men jag märker att det är precis det jag har börjat göra utan att på riktigt vara medveten om det. Jag orkar inte berätta mer för såna som inte egentligen vill höra för det kommer ändå inte att göra nån skillnad för våra barn.
Det är lätt att tro att vi har Bristols framtid säkrad, men det är långt ifrån sanningen.
Varje dag är en kamp för Eddie, och varje dag brottas vi med beslut här.
Ovaccinerade och icke hälsoundersökta barn, hungriga barn, sovsalar som absolut inte håller måttet för vad som är mänskligt,barn som inte kommer tillbaka till skolan efter lovet för att deras föräldrar inte förstår vidden av utbildning när man är fattig... listan kan göras hur lång som helst och vi har bara börjat.
Gillar verkligen din blogg!
Ni har gjort en otrolig skillnad för barnen! Och det viktigaste är ju att ni fortsätter att göra det, och vi är många Anna som bryr oss och hänger på så gott vi kan, på vårt vis. Det finns alltid människor som slukar ens energi istället för att ge, och på samma sätt är det nog för er. Det finns de som vill lyssna och hjälpa till, och det finns de som inte har några öron och de går inte att påverka.
Ni är fantastiska!!!!!
Kramar <3<3
