Tron i Uganda är viktig. Det är det som i många fall håller dem på bena överhuvudtaget.

När vi kommer dit blir det alltid rejält upptrissat dom första timmarna såklart, och nu när jag kom dit i oktober så var det inget undantag. Barnen var uppspelta och dom var högt och lågt och överallt och ingenstans.

Plötsligt sas det nånting på Luganda och nånting hände..... en del satte händerna för ansiktet och andra blundade, likt för dem alla var att dom blev lugna... Jag förstod att det var bön på gång.

Jag som inte alls är van vid bönestunder tyckte det var väldigt fashinerande att få se det.

Ett av barnen kallades fram och hon fick leda dagens bön och sen skulle också jag tackas för att jag kommit dit igen....

Det tog kanske 5-6 minuter och sen var det liv på bygget igen! Härligt!

 

 

                                                                              Anna