Varje dag finns tankarna hos våra barn i Uganda. Man undrar var dom gör,hur dom mår och vad dom känner.

 

 

Just nu är många av dem hemma för att det är lov. Skönt kan tyckas, men vi vet att det inte är hela sanningen.

Många av dem lider nåt oerhört just på grund av att dom är hemma därför att blodsband är inte detsamma som att vara älskad. Blodsband innebär inte att en förälder ser till att barnet är mätt eller har en plats att sova på.

För många innebär det bara en extra mage att mätta och det är mest till besvär.

 

 

Det måhända att barnen bara äter Posho och Bönor på Bristol varenda dag men dom äter i alla fall.

Dom har heller  ingen egen säng att sova i på Bristol, men dom har en att dela, och att vara nära någon kan innebära en trygghet, det behöver inte vara dåligt.

Nånstans känns det skönt att veta att lille Jessy har någon att krypa nära när det är dags för honom att sova.

Han är ju bara 6 år, och då ska man vara trygg....