Nu kan det bara bli bättre! :)

2012 när vi kom hem från Uganda så blev jag sjuk. Jag var sjuk som jag aldrig tidigare varit. Jag som fullständigt avskyr att gå till doktorn var tvungen att göra det till slut och jag undersöktes för allt... just för att jag precis kommit från Afrika.

Det pekade åt Malaria men det kunde uteslutas och till slut, efter 7 veckor så mådde jag bra igen utan nån behandling eller medicin överhuvudtaget.

Men nånting hände efter det och jag har inte sedan dess varit riktigt i form...Mina förkylningar har avlöst varandra och jag har känt mig trött. Jag har hostat och känt ett tryck över bröstet och jag har haft feber allt som oftast.

 

 

Jag har kört på, för gå till doktorn ville jag bara inte. För ett par veckor sedan kände jag att situationen började bli lite ohållbar för det var lite för mycket saker som hände med mig för att jag skulle känna mig helt bekväm och kanske också för att min man definitivt inte är nöjd med min inställning till att besöka läkare och låter mig veta det... Så jag gick dit igen, 2 år efter mitt senaste besök.

Nya undersökningar,provtagningar och en misstanke om att jag fått astma.

Test på mina lungor gjordes och dom var inte så himlans bra, utan jag har rejält infekterade luftrör och en fullt utvecklad astma som kommer att kräva medicinering troligtvis för resten av mitt liv.

Men jag kan ärligt säga att det gör mig inget, det känns rent utav skönt att dom hittade nåt och att jag snart kommer att få känna mig helt på topp igen! Jag ser fram emot det!

 

           

 

                                                                                       Anna

 

 

Vad skönt att du äntligen har fått en diagnos,det är så himla jobbigt att må kasst och inte veta vad det beror på. Jag skulle gärna vilja köpa ett av Linneas fina armband.Hard Work Pays, gärna med vit text. Har fått lite prylar till erat loppis från min jobbarkompis. Så himla kul att du skall till Uganda igen, förstår att du längtar.

Kram Lisbeth.

Hej Anna!
Så skönt att du fått reda på vad det är, nu borde det bara kunna bli bättre!
Det går inte att föreställa sig hur det måste vara att växa upp utan en engagerad familj (syftar på senaste inlägget här). Förstår att ens vänner då får en vidare betydelse för en då de också blir som ens familj.
Må så gott!
Kram Anna