Tacksamma är vi, mer än ni kanske förstår...
Vi är oerhört förvånade och väldigt väldigt glada för det!
Kanske är det lätt att tänka att dom har fått så mycket hjälp så nu klarar dom sig. Men jag kan säga att inget kunde varit mer fel..... För vi klarar oss inte. Behovet av hjälp är enormt och vi kan inte, trots uppsvinget av hjälpande, dra oss tillbaka överhuvudtaget. Vi behöver hjälp och vi kommer att behöva hjälp under en lång tid framöver.
Barnen måste bo,dom måste ha kläder,sjukvård,mat,skolgång... jag kan räkna upp hur mycket som helst och 420 barn kräver en hel del.
Ibland hade varit skönt om det hade handlat om 20 barn som skulle setts om.... det hade varit lite lättare då.
Men vi har ytterligare 400..... Det är verkligen jättemånga.
Och även om Eddie inte har det yttersta ansvaret för dem alla så är skolan ändå hans och han måste hålla en viss standard. Går vi på de boende barnen så är dom 70 stycken, bara det är väldigt många att ansvara för.
Så tacksamma är vi, ut i minsta fingerspets, men för mycket hjälp kan vi aldrig få, för hålen vi stoppar dem i är enorma.
Det är så lätt att hjälpa er, för man känner verkligen att man gör något för barnen. Jag försöker prata om er där jag får respons och det har ju gett en del ringar på vattnet iaf ;)
Ni är fantastiska!!!
Kramen
