Idag har jag lite svårt att samla mig för att skriva för att i samma sekund som en resa är bokad ner så drar hjärnan igång på ett helt annat sätt. Vi har Bristol omkring oss jämt men ändå med en viss distans, iallafall geografiskt.

 

När man ska ner så är det så mycket som ska klaffa åt alla håll och även om jag inte kommer att utföra några stordåd nu när jag är nere ensam så vill man ändå att det ska bli bra. Både här hemma och där nere.

Trots att det är tämligen lång tid innan jag åker så vet vi av erfarenhet att tiden går otroligt snabbt.

Den lilla lilla packningen jag kan resa med måste prioriteras på rätt sätt och det är alltid lika svårt, för vad behövs mest när allt egentligen behövs?

 

 

Mycket tankar handlar också om hur otroligt tacksam jag är över att få var en del av allt det här stora och att det bara ser ut att fortsätta.... Jag tänker på hur lätt det kan vara att samarbeta med någon om man bara är öppen och mottaglig och jag tänker på hur svårt det kan vara att samarbeta med andra som bara tänker på att det som dom gör är det enda rätta och som inte ens minns vad dom sagt.

Nåväl... mina tankar komma att snurra ohämmat ett tag nu, jag har lärt mig det och det är okej, för tids nog stannar dom upp igen.

 

 

                                                                                  Anna