Ibland tar livet vändningar och då får man hänga med....
Efter drygt 16 år sa jag upp mig på mitt jobb,av anledningar som jag inte kommer att dela med mig av.
Men jag har älskat det där jobbet och det var inget beslut jag ville ta,men jag var tvungen för min egen skull.
Att kastas in i arbetslöshet från en dag till en annan gör ont och det skapar oro inför framtiden och en känsla av att man faktiskt inte duger. Jobbiga känslor var och en för sig och tillsammans känns dom ibland svåra att bära.
Att jag drömmer om Afrika är ingen hemlighet. Jag älskar att vara där,så enkelt är det.
Strax efter att jag lämnat mitt jobb och gjort det första "panikkänslanbesöket" på arbetsförmedlingen så sa min man till mig....
Åk Anna, och stanna ett tag.Vi klarar oss.Det är nu du har chansen.
Jag har sedan de orden kom vänt och vridit på alla tänkbara scenarier. Inte ältat det med andra,för det här beslutet rör ingen annan än mig,min man och våra barn. Jag har tänkt att jag är dum i huvudet,jag har tänkt att jag är ansvarslös och jag har tänkt alla negativa tankar som finns att frambringa om mig själv, men likväl så rimmar inte beslutet med mina tankar.
För jag har beslutat mig för att ge mig iväg.
Jag ska ge mig själv 2 månader och jag ska få min dröm uppfylld,att vara en del av Bristols barn under en längre tid.
Jag åker den 25e augusti och kommer hem den 28 oktober. Mitt emellan där kommer ju Jennie ner med gänget vilket gör att jag kommer att få träffa henne, min dotter Linnéa och min mamma under min vistelse där.
Det var en förutsättning för mig för att ge mig iväg. 2 månader utan någon av dem hade jag nog inte klarat.
Jag kommer antagligen att få försvara mitt beslut många gånger, men vad är egentligen 2 månader av ett helt liv?
Tänk på det innan ni tycker och tänker för mycket och tänk på det innan ni berättar för mig vilket korkat beslut ni tycker att jag har tagit.
Alla de tankar ni eventuellt kommer att tänka har redan gått igenom mitt huvud och jag behöver inte höra mer.
Innan ni tycker synd om min man som ensam får ta hand om våra barn,kom ihåg att förslaget var hans,och innan ni tycker synd om våra barn som har en mamma som lämnar dem,kom ihåg att jag fortfarande är deras mamma,för avstånd spelar ingen roll, och jag kommer hem till dem igen.
Jag sticker inte under stol med att det inte enbart är lyckokänslor som hoppar runt i bröstet på mig.
Det är en stor portion oro också fastän det för mig är ett tämligen naturligt ställe att komma till numera.
Jag kommer att bo halva tiden tillsammans med Eddie och hans familj så jag kommer att få uppleva Uganda på ett väldigt annorlunda vis än vad jag är van vid. Mest annorlunda känns hålen som jag ska pricka när jag behöver gå på toa och avsaknaden av duschar....Jag kommer att lukta skit...
Men det är det här jag vill,jag vill ha en utmaning och jag tror faktiskt att jag har gett mig en...
Fantastiskt. Verkligen, Anna. Du ger framtidstro.
Härligt att höra! Om inte annat blir det ett härligt tillfälle för familjen att rå om varandra utan mamma inblandad:-). Kan ibland vara fantastiskt utvecklanden. Och jag håller verkligen med din man.....åk. Det är nu du ska passa på:-)
Väldigt bra och moget beslut av både dig och din man. Självklart ska du uppfylla dina innersta drömmar, jag tycker du är värd all cred för detta.
Äsch, 2 månader är ju ingen tid alls. Idag finns ju skype och telefoner så helt kontaktlösa kommer ni ju inte va. Jag träffar personligen inte mina föräldrar ibland på över 2 månader trots att det bara är 5 mil och jag vet nära och kära som har sina syskon på andra sidan jorden, och det för alltid. Det kommer gå jättefort, samtidigt kommer du att ha uppfyllt din dröm och känna att du fått göra din grej, det gör att du mår bra och då mår dina runt dig också bra. Lycka till, hoppas du får en underbar tid med barnen där nere.
Katarina Gospic som är en mycket framgångsrik Svensk hjärnforskare har studerat vad som händer inne i hjärnan när man ska ta ett större beslut precis som det du just har tagit.. En forskningsstudie gick ut på att fråga människor på sin dödsbädd vad de ångrar mest i sitt liv. De allra flesta svarade att de levt det liv som förväntades av dem istället för det liv de egentligen ville leva.. Det är viktigt att känna trygghet i de beslut man tar, om du tittar dig i spegeln och frågar dig själv vilken typ av människa du vill vara så är nog svaret egentligen ganska självklart. Att lämna sina barn och man i två månader för att göra något för andra människor är självklart betydligt mer värdefullt både för dig själv men även för dina barn än alternativet. Senare kommer du att kunna se dina barn i ögonen och känna en stolthet över att du faktiskt gjort skillnad. Just därför att du inte följt normen. Det blir inte lika lätt att se sina barn i ögonen när man satsar all sin energi på att planera för nästa semesterresa, vilken bil man ska köpa och vad man ska äta till helgen samt ta kort på maten och lägga ut skiten på Facebook.. De människor som ger dig kritik för det här beslutet har nog inte funderat så mycket på vad som händer inom en när man följer sitt hjärta. Jag tycker att du ska vara förbannat stolt.. Det är viktigt att du visar din stolthet, av flera orsaker...
"Att våga är att förlora fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv" Filosofen Kirkegaard har hjälpt mig många gånger genom sina kloka ord.
Följ ditt hjärta så kommer det att gå bra.
Vilken kärleksfull familj du har - men det beror på att du är så kärleksfull själv
Heja Dig och din familj som stöttar dig!
Bra Anna!
Man ångrar inte det man gör, bara det man aldrig gjorde!
Helt rätt att du tar chansen när din familj stöttar dig!
Det är ett grymt beslut. Inte bara för att jag är Afrikafantast. Men också för att det alltid är glädjande när människor väljer att leva istället för att låta livet bara gå. Det är nu du väljer riktning, du väljer att skapa ditt liv. Bättre förebild kunde du inte bli för dina barn.
Svårt med jobbet men du kommer nog få ut allt det bästa från detta beslut.
Vilket fantastiskt beslut! Bra gjort och bra gjort av din familj som stöttar dig!
Är det något extra du vill ta med ner till Bristol?
Och du, det ser grymt bra ut på ett CV att göra det du gör ;)
Stor kram!
Men oh du underbara kvinna vad du är fantastisk. Man ska leva sitt liv medan man kan och man ska följa sina drömmar. Visst du är mamma och fru, men du är också Anna. Mamma och fru slutar du inte att vara för att du reser iväg två månader för som du säger i ett helt liv vad är egentligen två månader. Jag hejjar på dig. All lycka!
Jag blir så otroligt rörd... Ryser till och tänker att du följer ditt hjärta, gör det som känns rätt och du har en fantastisk familj som förstår (för tyvärr gör nog inte alla det..)
Det är verkligen stort det du gör och jag beundrar dig/er!
Och så vill jag tacka för din fina kommentar. TACK, om du visste vad det värmde och hur mitt i prick du träffade. Äntligen denna sommaren har jag förlikat mig med den kropp sjukdomen gav mig, men det är min kropp och framförallt så LEVER jag.
Så tack och stort lycka till till dig!
Varma kramar Anna
Följ ditt hjärta! Ett helt rätt beslut du tagit Anna!! Livet är på tok för kort för att hinna grubbla o inte ta till vara på de ögonblick som ges i livet!! Din man o dina barn ska oxå ha en stor eloge som pushar dig o står bakom dig i detta beslutet!! Önskar dig en underbar vistelse hos Eddie mfl!!
Äntligen fått läst ikapp ordentligt här! Vad jag är stolt över dig, och jag hoppas innerligt att du också är det!! Fantastiska du <3 Ta chansen när den visar sig! Kommer upp med lite av varje här i slutet av veckan ;)Går det bra med en Sony Z istället, S4 är helt knäpp!
Kramar
