Ofta blir klockan mycket på kvällarna innan jag  kommer i säng...Jag har svårt att komma till ro helt enkelt och jag stannar hellre uppe än att lägga mig pigg.

Hursomhelst så ser jag ofta då att några av våra ungdomar på Bristol är inloggade på facebook fastän klockan är än senare där än den här...

Jag ser dem alltid framför mig då hur dom haft en lång dag i skolan...dom kommer hem hungriga och trötta.

Läxor ska göras,kläder ska tvättas och brassbandet ska övas med. Jag ser dem framför mig i sina sängar och jag vet att dom funderar...

För varje år som går så blir det svårare och svårare att hålla dem kvar på Bristol. Dom tror att livet utanför grindarna är enkelt och dom tror att dom är stora nog att stå på egna ben. Dom förstår inte hur skyddade dom är av Eddies omsorger. Andra ungdomar som lämnat påverkar dem som är kvar att komma och testa livet,för visst är det kul...iallafall första månaden innan dom inser hur hårt livet verkligen är.....

                                                                                      Anna