Balansen mellan hjärna och hjärta är oerhört viktig när man jobbar som vi gör. Man kan inte bara ha det ena eller det andra.Har du bara hjärna kan du kanske genomföra stora saker under en kort tid,men du kommer aldrig att göra en skillnad som består.Jobbar man med bara hjärtat kommer du att vara knäckt innan du ens har startat.

Det är svårt att hitta balansen och det varierar från dag till dag vilket som väger över, det i sig är väl en balans på sätt och vis.... Det stora i Bristol är att ingen som har gjort något är ensam om det. Varenda en av oss är en liten,liten del av något mycket större.

Det finns människor som tror att det dom gör är det enda som räknas fastän dom egentligen inte alls bidragit med en bråkdel av det dom själva tror. Sådana som faktiskt själva hållt ett litet barn i sin famn och låtit det barnet somna där för att sedan ändå svika samma barn så totalt,det barnet och ytterligare flera hundra.

Jag kan inte längre räkna det antalet nätter som jag har legat sömnlös med tankar på vad vi kan göra för att rädda så många barn som det bara är möjligt....Syner som sveper förbi när det enda jag vill är att sova.

Det finns människor som  har sett precis samma sak som jag men som ändå beter sig som att just dom vore den enda i världen som betyder något.

En sån människa kan inte ha mer fel,för det finns ingen som betyder så lite som den gör när den tänker så...

 

                                                                                 Anna