Med 2 dagar kvar till en älskad dotters student så är läget allt annat än lugnt här hemma. Jag vill ge henne den bästa av dagar och det blir lite rörigt då innan den stora dagen är här. Mest rörigt är det väl egentligen på insidan innan man styrt upp allt hur man ska göra men i sista änden blir det säkert bra......tror jag.

 

 

Vaknade trött i morse för att skicka iväg mina killar till skolan. Dunsade rejält i soffan bara dom gett sig av med en stor kopp kaffe och funderade på hur jag skulle lägga upp dagen och då ringde det på min Skype!

Skype betyder alltid Uganda här hemma och Uganda betyder glädje för mig!

Det var Sam som ringde och han var på Bristol....sjuk lycka!

All trötthet försvann i ett nafs när han gick runt med datorn så jag fick se litegrann. Ungdomarna i P.6-P.7 hade prov så han gick bara tyst igenom deras klassrum och jag fick vinkat på dem. Jennies lilla hjärtebarn Provia fick jag pratat med litegrann och hon såg ut att må bra...

Jag önskade bara att det var Jennies ansikte som hon hade fått se istället för mitt.

 

 

Som alltid går tiden jättesnabbt när man pratar med dem och de 20 minutrarna jag fick kändes alldeles för korta, men det gav mig energi att orka dagen.

Sänder en  tyst tanke av tacksamhet till Sam för att han vet vad som gör mig mig glad....och älskade älskade barn,vad vi saknar er!

 

 

 

                                                                                      Anna