Tänk att jag faktiskt gör det gång på gång. Jag lämnar mina barn och reser till någon annans....

Jag vet varför jag gör det, för jag hade inte varit hel annars.Hela jag brinner för att få förändra och förbättra för barnen på Bristol och jag vet att försöker jag inte fullt ut så kommer jag att ångra mig för resten av mitt liv.

Mina egna barn älskar jag mer än det finns stjärnor på himlen fastän jag ibland lämnar dem,och fastän jag varje gång jag ska ge mig iväg undrar varför jag gör det. Svaret ligger alltid precis lika nära.

Tillsammans är man inte bara när man är nära varandra ,tillsammans är man i hjärtat.

Det finns ingenting som säger att man är nära någon även om den befinner sig på precis samma plats som du själv gör, ensam kan man vara fastän man är många, och tillsammans kan man vara även om man är hundratals mil ifrån varandra...