Tänk att det finns barn som har sitt hem på gatan. Barn som inte har en fast punkt där man är trygg.

Barn som sover ute och som utsätts för det ena värre än det andra.Barn som kanske inte ens minns hur det är att vara mätt eller hur det känns att vara älskad.

Finns det nåt barn som förtjänar det? Självklart gör det inte det ändå så är det så världen ser ut.

Vi är så många som sitter på möjligheter att hjälpa till ändå så väljer dom allra flesta att inte göra något alls, och med handen på hjärtat kan jag säga att jag förstår inte hur man kan göra så. Man måste inte ha sett eländet med egna ögon för att förstå att det ändå finns där....

Jag vet att jag inte räcker till för att förändra världen fastän det är precis det jag vill. Jag vill inte se barn ligga på pappkartonger på min väg hem från Bristol till hotellet fastän det är precis det jag gör,om vår chaufför väljer en speciell väg. En av kvällarna vände jag tillochmed bort huvudet för jag orkade inte se det just då.

Men försvann problemet? Precis... det gjorde ju inte det.

Att inte se det betyder inte att det inte finns, oavsett om det gäller barn som sover ute, eller barn som inte har det bra i största allmänhet och det är ingen skillnad vart barnet bor eller vilken färg barnet har, alla förtjänar att vara trygga,alltid.

                                                                            Anna