Vi tror att vi vet saker, och att vi förstår men rätt som det är känns det som att vi inte förstår något alls.

Man vänder och vrider på allt som uppstår och fastän vi vet att det finns problem så gör det likväl lika ont när dom dyker upp. Det blir ett abrupt uppvaknande och man inser att livet är en hård kamp,och att det bakom de glada ögonen kan befinna sig massvis med sorg.

Små barn som ska bli stora utan en ordentligt ledande hand bara för dem och utan att ha varit älskade av dem som borde ha älskat dem mest av alla....

                                                                                  Anna