Lycklig ända inne...

Jag förstår det inte själv men jag påverkas så vansinnigt av att se att någon gör något för barnen på Bristol.

Idag tog jag min dotter Linnéa med mig och åkte in på den vernissagen som tjejerna Moa och Elin gör som sitt gymnasiearbete.Jennie jobbade dessvärre och kunde inte följa med. 

Jag hann inte mer än att se Andrews vackra ansikte under en utav tavlorna så kom tårarna.

 

 

Moa och Elin har valt att döpa Moas tavlor efter barn och människor på Bristol och dom har också satt en bild under varje tavla. Så starkt ,kanske inte för alla,men det blev det för mig. Helt plötsligt så kunde jag se något i varje tavla som påminde om just den specifika människan som fått en tavla uppkallad efter sig långt långt bort ifrån sig.

 

 

Dom satt där på väggarna så självklart...Provia som fångat Jennie så totalt, Sam och hans lillasyster Treccy som jag skulle gå genom eld för,Winnie med sin klokhet och Derrick som vi är så otroligt svaga för och  mitt upp i allt har vi Eddie som ger oss den styrkan som både vi och barnen så väl behöver...

 

 

 

 

 

                                                                              Anna

 

 

Så vackert och känslofullt att det kommer en tår i ögonvrån här…
kram M.E

så fantastiskt fint <3 kram

Så fina tavlor och vilken suverän idé med namn och foto på ett av barnen under! Förstår att du blev rörd Anna!
Kram från Skåne! /Anna

Helt underbart!! Mycket kärlek i det arbetet <3
Kramen

Så underbart! Förstår att du blir rörd. Det är fantastiskt fint det tjejerna har gjort tycker jag.
Kram