Drömmen blev så oändligt mycket större...

Anna....allt som vi gjort är långt bortom den drömmen jag hade.Se bara vad vi har gjort det senaste året!

Jag trodde aldrig att det skulle bli såhär,jag trodde inte att jag skulle få så här mycket hjälp...Jag kan inte förstå det.

 

Orden är Eddies och är en del av all de otaliga mängder av samtal som vi haft under de senaste 1 1/2 åren.

Fastän jag vet hur oändligt tacksam han är så är det ändå skönt att höra han säga det. Och jag kan sanningsenligt svara honom att inte heller vi trodde att vi skulle nå hit.

Efter år av tungrodda beslut och långsamma beslutsfattningar så flyter allt nu på ett helt annat sätt och fastän vi aldrig haft så mycket att göra som vi har nu så är det ändå lättare när man jobbar tillsammans och man tänker likt.

Jag och Jennie här hemma och Eddie i Uganda.Vi har blivit en sammansvetsad trio med Bristols barn i fokus.

 

Ensam är han därnere...Det finns inte många han kan lita på till 110%. Alla ser till sitt eget bästa och alla vet att Eddie numera har oss som stöttar upp när det behövs.Vi vet att det inte bara är en fördel för honom att ha oss, men han hävdar att det goda överväger tusenfallt och det andra kan han hantera.

Vi får tro på hans ord när han säger det.

 

När Eddie samlar barnen för att prata då lyssnar dom...Inte många har den effekten på barnen.Men lika väl som han tillrättavisar dem när det behövs så läggs det en hand på huvudet eller på axeln när nån släntrar förbi..
 
Vi fotograferades tillsammans med de eleverna som förhoppningsvis slutar P-7 till jul...
 Eddie är med i stort sett allting som görs...Här får han hänga gardiner med matronen i flickornas sovsal för att dom ska slippa det värsta ljuset och värmen....Och alltid med ett leende på lut.
 Tröjor som vi fått skänkta till oss som Eddie och Sam nöjt konstaterar i mun på varann att det passar brassbandet alldeles utmärkt! Därav våra leenden! Eddies fru Anne skrattar precis lika mycket fastän hon inte syns. Är man en medlem av brassbandet så tänker man på dem i alla lägen får jag veta.Dom vill vara fina när dom spelar.
 En vanlig syn på Bristol när vi är där...Kameran i högsta hugg och alltid med något barn i närheten, det är så vi har det. Eddie förklarar tålmodigt och vi försöker förstå. Våra världar är olika så det vill till att lägga sina egna
värderingar och ibland sina hjärtan åt sidan för att kunna ta rätt beslut...
 
 
                                                                                    Anna
 

 

 

 

 

 

 

 

 


Kommentarer
Postat av: Marran

Tillsammans kan man komma hur långt som helst även om ensam är stark ibland.

SV:
Tack så mycket och tack för din nominering! Jag kommer skicka lite frågor till dig i början av nästa vecka för att inlägget om din nominering ska bli så bra som möjligt.

Svar: Visst är det så!Skicka du lite frågor :) Tack! A
Jennie och Anna

2014-05-16 @ 12:23:01
URL: http://www.marilens.blogg.se
Postat av: sandra - 3 barns mamma <3

Vänta nu lite! Är Eddie helt själv som vuxen och ansvarig på Brisyol Academy? Eller har jag fått det om bakfoten nu?


Svar: Eddie har ensam det totala ansvaret för barnen på Bristol. Skolan är hans egen. Sen har han hjälp såklart av lärare och andra vuxna men ansvaret vilar ensamt på honom... Ett rejält lass att dra.... A
Jennie och Anna

2014-05-21 @ 13:59:48
URL: http://www.mammansandra.blogg.se
Postat av: sandra - 3 barns mamma <3

Det kan jag tänka mig. Är ju skönt att han har lärare och så. Men det är så mycket jobb. Jag beundrar honom värkligen :)

Svar: Eddie är beundransvärd absolut! Han sliter hårt...! A :)
Jennie och Anna

2014-05-26 @ 15:26:23
URL: http://www.mammansandra.blogg.se
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0