Tänk vad olika vi människor är? En fantastiskt grej egentligen när man börjar fundera på det....

En del brinner för idrott,eller för att arbeta.Andra vill bara vara i trädgården dagarna i ända.... En del finner sitt paradis i Thailand eller i Berlin,jag fann mitt paradis i Uganda.

Vad man än tycker om att göra eller att vara så är man ändå precis lika bra som nån annan.

Vad jag tycker mig märka är att vi gärna delar in oss i fack eller att vi utgår ifrån att vissa människor gillar vissa saker. Ibland får man höra när man berättar om Uganda,

-Jaha! Du ser inte ut som en som håller på med sånt! Du har ju barn också,hur går det ihop?!

Inuti undrar jag hur man ska se ut för att hålla på med sånt här och inuti så undrar jag om dom på riktigt tror att jag valde det själv att hålla på med ett arbete som vi aldrig någonsin kan säga,

-Nu är vi klara!

Jag valde inte det, och Jennie valde det inte heller,det hände bara.

Och barn har vi, det är sant. 5 stycken sammanlagt och jag törs på rak arm lova att på dom här 5 barnen går det sannerligen ingen som helst nöd,även om deras mammor befinner sig på nån annan plats emellanåt.

Att människor inte lyssnar på vad vi har att säga, eller har förstått vad vi sysslar med egentligen,det är vi vana vid och det har man lärt sig att hantera, men dom människorna som väldigt väl vet vad vi gör men ändå totalt ignorerar det, dom sårar en fortfarande.På riktigt.

Det ska inte vara nån skillnad på vad man gör med sitt liv, är man bara lycklig så är det bra nog.