Jag sluter mina ögon och jag är i Uganda i samma stund.

Jag ser, och jag känner den otroliga glädjen och gemenskapen. Jag ser barnens leenden som alltid sitter där trots att dom inte är hela på insidan.

Jag känner Eddies tacksamhet för att vi faktiskt till slut fick uppfyllt den drömmen han haft så länge.

Jag sänder en tanke av tacksamhet också till alla dom andra som hjälpt till och fastän vi aldrig har träffat dem så delar vi ändå något stort,en mans högsta dröm.

Jag känner värmen från dom små barnen som kommer nära nära, och jag ser en höjd hand från en av våra ungdomar som kommer hem efter en dag på sin skola, trött och hungrig men likväl med ett leende.

Tårar,svullna magar, utmärglade barn med flugor i ögonen och total misär är vad de allra flesta ser framför sig när man tänker på Afrika, och trots att jag numera vet att det här finns så är det inte Afrika för mig.

Jag tycker ibland att det är synd att vi inte får se den andra delen av Afrika som också finns....

Det glada,varma och arbetsamma Afrika med människor som gör vad dom kan med tomma händer.

 

 

                                                                                 Anna