Vänskap är inte alltid smärtfritt...När man är vän med någon som har en annan färg eller kultur så gör det inte

saken bättre.Är man svart och har vita vänner då får man stå ut med en hel del saker emellanåt...

 

 

 

 

Eddie har haft mycket vita människor omkring sig alltid. Den holländske prästen var vit och i stort sett alla som varit med kring Bristol är också dom vita. För honom är det inget konstigt och han vet att det automatiskt inte innebär att man har pengar för att man är vit. Det är långt ifrån alla som tänker så. På nåt vis så tror dom att vi är helt igenom gjorda av pengar,att det inte finns nåt stopp liksom. Barnen på Bristol saknar fortfarande, trots det vi gör,otroligt mycket. Föräldrar och anhöriga till barnen vet att vi finns och Eddie får ofta försvara oss och försöka förklara att vi jobbar hårt för att göra vad vi kan för barnens bästa, men att vi trots det inte kan ge barnen allt dom behöver.

Dom har svårt att förstå det... och på sätt och vis förstår jag dem.

Vi har mycket i jämförelse med dem,men ändå kan jag ibland önska att dom förstod hur mycket vi egentligen sliter för barnens framtid och att det inte görs av sig själv.

 

 

Detsamma gäller för Sam.Han har en vit människa i sin närhet och det ställer till det för honom ibland.

Han säger att han inte bryr sig om det och jag är alldeles säker på att han menar det, men ändå tycker jag inte om att han ska behöva stå ut med saker för att vi är vänner. Det är en konstig känsla att hjälpa någon men ändå ge den människan bekymmer som den inte haft om man inte hade hjälpt den....

 

                                                                                Anna