2 gånger lämnade vi Kampalas storstadshets för att ge oss iväg till Kiwangala.Sam´s hemby.

Första gången för att jag skulle få se var Sam kommer ifrån och för att träffa hans släkt,främst hans ena farbror,den andra gången åkte vi dit för att hämta Sams lillebror Pius.

När vi kom dit så bodde vi där Sams farbror Mr Sendege har sitt kontor för där finns det ström.

Vi träffade fantastiska människor som tog så otroligt väl hand om oss.Vi fick  jättegod mat och det var som att dom känt mig alltid.

Jag träffade en tjej som heter Pauline.Hon var 25 år gammal och höggravid.Hon väntade sitt första barn...

Vi pratade mycket och en av kvällarna berättade hon att barnets pappa inte fanns kvar längre.Han hade blivit mördad  i juni och vi var där i september....Ensam skulle hon vara om det lilla barnet och det var inte så hon hade tänkt sig att det skulle vara såklart...

Vi lämnade Kiwangala och som alltid så sätter sig människoödena i hjärtat.

Jag blev oerhört glad när vi bestämde oss för att åka tillbaka efter Pius medans jag var kvar i Uganda för då visste jag att jag skulle få träffa Pauline igen och att det då skulle finnas ett litet barn hos henne...Och när vi kom tillbaka i mitten av oktober så hade hon sin lille kille hos sig...ännu ett barn som kommer leva utan en av sina föräldrar men en liten kille som för alltid kommer att finnas i hjärtat hos någon långt långt borta utan att han ens vet om det...

 

 

 

                                                                                 Anna