Jag imponeras helt klart
Det är inte alltid helt enkelt att leva det livet som vi har fått..
Vi vill så otroligt mycket både Jennie och jag och vi kan inte genomföra en bråkdel av det.
Barnen vi har är så otroligt många och behoven tryter aldrig. Är det inte det ena så är det det andra.
Nån blir sjuk,nån bränner sig,en annan rymmer och nån ungdom känner för att tänja på gränserna...
Mitt i detta så står Eddie,visserligen tillsammans med sin fru Anne men barnen lyssnar inte och respekterar henne inte på riktigt samma sätt som dom gör med Eddie,därför är det han som måste ta i nästan allt.
Jag har under min vistelse nu sett Eddie få sitta i sin stol på sitt kontor en hel dag utan att kunna resa sig och gå ut.
Det är hela tiden folk som kommer dit,ringer eller på nåt annat sätt ska ha hans uppmärksamhet,det är helt galet att se.
Med samma lugn som han alltid utstrålar så sitter han där och tar emot allt det som han förväntas eller måste göra. Skillnaden nu är att jag har sett honom när han kommer hem klockan nio på kvällen och rasar ihop i soffan. Då är det fortfarande saker som måste göras egentligen. Så här är livet för många, även här i Sverige det vet jag,men jag imponeras över det ansvaret han har Eddie,det är bara så.
Han är min absoluta förebild utan tvekan! Han och så min mamma då förstås!
