Jag imponeras helt klart

Det är inte alltid helt enkelt att leva det livet som vi har fått..

Vi vill så otroligt mycket både Jennie och jag och vi kan inte genomföra en bråkdel av det.

Barnen vi har är så otroligt många och behoven tryter aldrig. Är det inte det ena så är det det andra.

Nån blir sjuk,nån bränner sig,en annan rymmer och nån ungdom känner för att tänja på gränserna...

Mitt i detta så står Eddie,visserligen tillsammans med sin fru Anne men barnen lyssnar inte och respekterar henne inte på riktigt samma sätt som dom gör med Eddie,därför är det han som måste ta i nästan allt.

 

Jag har under min vistelse nu sett Eddie få sitta i sin stol på sitt kontor en hel dag utan att kunna resa sig och gå ut.

Det är hela tiden folk som kommer dit,ringer eller på nåt annat sätt ska ha hans uppmärksamhet,det är helt galet att se.

Med samma lugn som han alltid utstrålar så sitter han där och tar emot allt det som han förväntas eller måste göra. Skillnaden nu är att jag har sett honom när han kommer hem klockan nio på kvällen och rasar ihop i soffan. Då är det fortfarande saker som måste göras egentligen. Så här är livet för många, även här i Sverige det vet jag,men jag imponeras över det ansvaret han har Eddie,det är bara så.

Han är min absoluta förebild utan tvekan! Han och så min mamma då förstås!

 

 
Brassbandet ska tränas! Här har Eddie hört att trumspelarna inte låter helt korrekt.En vecka la han varje eftermiddag på att träna dem till att låta så som han vill.Sen tog han ett steg tillbaka igen och lämnade över träningen till storkillarna.
 
Trasigt trumskinn som har blivit lagat för många gånger och som behöver bytas ut...
 
Dom här barnen väntar för att mätas för nya uniformer.Skoluniform eller fritidsuniform...
 Lite datorstrul...Då är han inte kung längre! Är Sam på skolan så tillkallas han på studs för att fixa.
Är han inte där så ringer Eddie efter honom!
 
Strömlöst på skolan och en spelning dagen efter...20 uniformer skulle strykas för att vara fina.
 Hur kan man inte imponeras?
 
                                              
                                                                                  Anna

                                                               

 

 


Kommentarer
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0