Det är det värsta som finns och jag kommer aldrig att vänja mig vid de orden...

 -Anna,jag är sjuk,och det är mycket.

Jag har hört det ganska många gånger vi det här laget. Det är Sam och han har fått malaria...igen.

Han får det och han blir sjuk på riktigt. Mitt hjärta stannar för några sekunder och jag önskar så evinnerligt att jag var där. Att jag kunde vara hos honom och finnas där för honom så som han fanns för mig när jag var sjuk.

Jag är inte där, men jag förstår hur han mår.Jag vet att han är ensam och jag känner min egen rädsla att jag faktiskt kan förlora honom.Det kan handla om timmar, så finns han inte mer.

Han vet det och jag vet det, men vi väljer att inte prata om det.

Dom här orden skrev jag för någon vecka sedan...Eddie hämtade en svag Sam och tog honom till en klinik, och han klarade sig den här gången också. Jag tackar den som hjälper honom varje gång att göra det...

6 dagars injektioner och lite dropp så är han på fötter och mår bra igen.

Men varje gång han blir sjuk så blir jag lika rädd att det har varit den sista gången jag sett honom,jag vill inte att Sam ska bli en i mängden som inte blir gammal...