Lyckans dag
En vecka är inte lång tid i ett land som har så mycket att uppleva och den mesta tiden lägger vi ju givetvis på skolan och hos våra älskade barn. Men lite avstickare måste vi ändå göra för att träffa alla dom människorna som står oss nära. Att det blev på torsdagen föll sig natruligt då det var independece day och många av barenen var i från skolan. Även brassbanden var i väg och spelade.
Att göra alla besök på en dag var omöjligt då det geografiskt ligger en bit emellan dom vi ville besöka och dels så ville vi inte stressa igenom besöken.
Denna dag så skulle det bli ett besök hos Sams mormor o morfar och ett stop hos Eddies mamma och för att seda avsluta dagen hemme hos Eddie och Anne då det även denna dag var Victorias 3 årsdag!
Förra året så besökte vi Sams mormor Nakawesi och det var ett besök som satte sig i hjärtat på mig. Man ser att hon har levt ett hårt liv och hon har tagit hand om sina barn och barnbarn. Barnbarn som har lämnats hos henne när hennes egna barn inte kan ta hand om dom av olika anledningar. Även denna gång så blir man så berörd av hennes stora hjärta och glada leende. Vi förstår inte varandra men med den glädjen hon visar så behövs det ingen översättning för att förstå.....
Sams morfar Mr Mugerwa träffade vi förra året när han låg i ett mörkt rum bak i huset som dom bor i. Han var mer frånvarande än närvarande och då trodde dom inte att han skulle överleva. Att han mådde bra nu det visste vi och när vi kom denna gång 1,5 år senare så var han ute på en promenad gick! Han pratar och förstår engelska och han är en otroligt fin man som även han har överlevt många motgångar i livet. Anna hade med sig svenska pengar för att visa Mr Mugerwa så som hon hade lovat när hon och Sam var där någon vecka tidigare.
Ett litet gruppfoto hör ju till det obligatoriska och alla ställer gärna upp för fotografen
Dom har inte mycket. Ingen ström eller vatten i huset och dom lever för dagen. Utanför så är där så otroligt grönt och vackert och vem skulle inte vilja gå denna vägen för att uträtta sina behov....?
Ett kort som säger precis vad som man väntar sig när man plockar fram sin kamera. Alla vill vara med och sedan vill dom se hur kortet blev. Här visar Eivor barnen som bor runt mormor och morfars hus.
Innan vi tackade för oss och önskade dom allt gott så kom grannfrun fram för att säga hej. Vi befinner oss en bra bit ut på landet och det hör ju inte till vanligheterna att vita kommer på besök så när grannfrun frågade om hon fick ta på mig så kom det en känsla inom mig utav att befinna sig så långt hemmifrå, mitt i hjärtat av afrika, och att sedan få möta dessa äldre människor vars ögon visar deras insida. Det är så stort för mig.....
Där efter fortsatte vi mot Eddies mammas hus, en kvinna som jag aldrig hade träffat innan men som jag såg oerhört mycket fram emot att få göra.
Även hon blev glad att vi kom på besök och hon visade in oss i sitt hus som Eddies bror byggt åt henne på familjens mark. Hon bjöd oss på nötter och guava frukter som hon plockat på deras mark.
Efter lite tid innomhus i det svala gav vi oss ut för att se marken och landskapet. Där är så otroligt vackert och vyerna som sträcker sig utanför huset gör att man nästan blir knäsvag. Eddie berättade sin livshistoria när dom fick fly härifrån i början på 80-talet och hur många som fick sätta livet till när dom inte hann i väg i tid. Kriget förstörde mycket och att höra Eddie berätta vad som hände håller jag inom mig för denna stund......
Vi gick genom den stora bananplantagen där det också fanns myror stora som jag vet inte vad men ett bett av dom gjorde att man fick ett rejält blåmärke! Så vi skyndade oss igenom plantagen för att komma ut på mer öppen mark
Väl ute så fanns betesmark till djuren och alla guavaträden. Lägg märke till att det var fler än mig som hade fått myror i brallan...... :)
Vi hjälptes åt att fylla påsar medguava så att vi kunde ta med dom tillbaka till barnen på skolan.
Även hos Eddies mamma så var det ett gruppfoto som gällde. Vi var alla så tacksamma över att ha träffat kvinnan som till viss del fostrat Eddie till den han är idag.
Dagen var långt ifrån slut efter det att vi lämnade Eddies mamma, så fortsättningen på dagen och 3 års kalaset följer i morgon......
Jennie
Kommentarer
Trackback
