Under de här resan har jag ganska uteslutande ätit inhemsk mat.Jag har ätit det jag har fått och det har varit gott det allra mesta. Första månaden bodde jag ju hos Eddie och Anne så då åt jag Annes mat men sen när jag flyttade in till stan så passade det inte alltid med måltiderna på skolan.

Hotellets mat funkar absolut, men har man ätit hemmalagad färsk mat så är det inte lika lätt att gå tillbaka till nåt sämre.

Så även när jag flyttat in till stan så försökte vi äta så mycket som möjligt på skolan eller så åkte Sam vägen om sin hemby Kawempe och hämtade mat där från ett ställe. Deras mat var så jättegod! Kycklingen drömmer jag om ännu!

 

Att jag har ätit av "deras" mat var stort för dem. Det var som att det minskade klyftan ännu mer,skillnaden mellan oss blev mindre på nåt vis. Så när det var dags för Jennie och gänget att komma ner så frågade Sam om inte vi kunde bjuda dem på lunch en dag utav den maten som han tycker om, och det var ju givet!

 

Så en dag när vi var på skolan så åkte Sam iväg till Kawempe för att hämta mat. Matooke,ris,bönor,köttgryta och sumbosas dukade vi upp i datarummet på Bristol och bjöd de andra på.

Det togs emot tämligen väl och det var en glad Sam som såg alla äta iallafall litegrann.

 

 

Portionerna i Uganda är hutlöst stora och fastän vi inte köpt en portion var så blev det ändå mycket över.

Slänga mat gör man inte och det var inte tillräckligt att bjuda alla på,så vi bestämde oss för att bjuda in de barnen som hör ihop med Sam. Det låter lite orättvist, men livet är ändå inte rättvist nånstans så vi gjorde så.

Det var lyckliga barn kan jag säga....Trevor,Tracy,Norah och Bukenya,dom åt och var så glada!

Tracy och Bukenya är dom som har blodsband till Sam, de övriga 2 är bara syskon till Tracy,dom åt under tystnad och log däremellan med hela ansiktet!