Pius väg till Bristol!
Sam har en lillebror som heter Pius.Sam och Pius har samma pappa men har aldrig bott tillsammans.
Pius var dessutom bara 2 år tror jag när deras pappa dog så dom har levt sina liv med sina respektive mammor eller andra släktingar....
För några år sedan dog också Pius mamma och helt plötsligt så var han ensam kvar. Han togs ut till sina släktingar i Kiwangala, in the village,ca 7 timmar buss från Kampala och där har han varit sedan dess...
Att han måste vara där ute har gnagt i Sam länge och när jag kom dit nu så förstod jag vad han menade...
Jag älskar Kiwangala,det är inte det.Jag har aldrig mött ett fridfullare ställe, men från Kiwangala som är som en sovande by så hade vi ytterligare dryga timmen ut med bil för att ta oss ut till Sam´s farmor och övriga släktingar...och jag törs lova att ingen 15 åring vill bo där....
Pius är världens vackraste men det vilade en sorgensenhet hos honom.
När vi åkte från Kiwangala efter att vi hälsat på där berättade Sam att han vill inte att Pius ska bo där utan han vill ta honom till Bristol...anledningen till att det inte blivit av är pengar.Pengar för transporten för den långa resan från Kiwangala till Kampala,pengar till madrass, filt,böcker,låda osv.Sam kunde helt enkelt inte be Eddie om mer hjälp än den hjälpen han redan fått.
Tillsammans bestämde jag och Sam att när dom andra åkt hem så åker vi tillbaka till Kiwangala och hämtar honom.
Jag pratade med Eddie om det och han sa ja.Och Sam visste sedan innan att Pius också vill komma.
Vi köpte allt som Pius behövde och så åkte vi tillbaka den långa vägen för att hämta honom till ett annat liv..
Det tog ett par dagar så såg vi en annan glöd i Pius ögon.Han fick vänner på bara en dag och när det var dags för brassbandets träning så bad han om att få prova den stora trumman och han spelade som om han aldrig gjort nåt annat.
Vi hoppas att han kommer att finna sig tillrätta,annars tar vi honom tillbaka till Kiwangala igen såklart.
Men vi hoppas och tror att Pius blir kvar.
Va mycket han har varit med om i sitt liv. Att mista båda sina föräldrar, helt ofattbart. Men va fantastiskt att han fick träffa sin bror. Det måste ha varit en upplevels utan dess like för honom. Trivs på Bristol, ser han värkligen ut att göra med trumman ;)
Det är det som är så skrämmande. Att så många mister sina familjer på alla otänkbara sett. Det är svårt att ta in hur många som går igenom samma saker :*( Va jag önskar att världen kunde vändas rätt <3
Kram!!!