Hur kunde jag vara så dum så att jag för en enda sekund trodde att jag skulle känna mig klar i Uganda efter 9 veckor?

Jag är inte klar och jag undrar om jag någonsin kommer att bli det... Jag har nu bara dagar kvar innan jag måste lämna dem igen och det jag känner inuti mig just nu kan jag inte ens beskriva,för ingen skulle ändå förstå.

Mitt hjärta är här,inte hela,men en stor del utav det och jag måste lämna det igen utan att veta om jag nånsin kommer tillbaka.

Barn,ungdomar och människor som har blivit en del av min vardag ska inte vara det nu längre och jag vet i ärlighetens namn inte hur jag ska klara det. Jag vet vad vi lämnar dem i och jag vet hur mitt liv ser ut när jag kommer hem och det är inte rättvist.

Jag skulle göra vad som helst för att byta med dem och låta dem få ta del av en värld som inte är lika hård som den värld som dom är vana vid.

Jag åker hem till en älskad och efterlängtad familj men den andra familjen jag har den lämnar jag kvar...

                                                                                Anna