Ännu en strömlös kväll i Wakiso
Idag kommer det några ord från ett strömlöst Wakiso.Jag sitter i mitt rum hemma hos Eddie och när det är mörkt i Afrika då är det mörkt! Vi skrattar åt min oförmåga att hantera mörkret för jag är verkligen helt borta när jag inte ser.Dom gör allt! Jag behöver ljus för att ens ta mig fram....Men det infinner sig ändå en form av lugn hos mig i mörkret.Det är lite mysigt på nåt vis.
Dagen började med regn som vanligt kan jag säga numera och idag skulle vi ta oss ut till Sams mormor för att hämta tilbaka hans syster till skolstarten på måndag.Dom visste att vi skulle komma idag och det var ett kärt återseende!
Sams mormor pratar ingen engelska alls men det behövs inte på nåt vis...
Efter några timmars prat och en illa tillagad middag så bar det tillbaka den timmes långa resan utan systern...för dom höll på att iordningställa hennes frisyr och hon var inte klar...Uganda i ett nötskal och på nåt vis blev jag inte ens förvånad.
Vi får helt enkelt göra ett nytt försök till veckan.
Det lär vara många som har svårt att ta sig till skolan de här veckan när det regnar som det gör,vägarna är en enda sörja så det är inte lätt att ta sig fram och är det nåt så oväsentligt som skolan så lär många inte ens försöka!
Anna
Åh, jag hade 1,5 timmes promenad till min förskola i Tanzania. Under regnperioden var det oerhört svårt att komma fram, inte minst när både kossor, bilar och människor fastnade i leran och samhället blev bara en enda stor räddningstjänst när det var som värst!