Jag kan inte sova helt enkelt. I Wakiso är allt tyst, men här i stan är ljuden så otroligt många.Det är som att kroppen tar in precis allt på en och samma gång som jag har varit med om hittills.Jag ser alla bilder på näthinnan som jag av någon anledning inte tillåtit mig att se innan...Kanske är det för att jag vet att min trygghet bara är 2 veckor bort nu,jag vet inte. Jag är van vid vakna nätter i Uganda sedan tidigare men dom senaste gångerna har det fungerat bättre,därför förvånar det mig att det kommer nu...

Förövrigt så mår jag otroligt bra.Jag duschade i en riktig dusch igår för första gången på en månad och ibland är det lätt att uppskatta det lilla i livet! Hjälp vad skönt! Att få känna sig helt ren, det är lycka det! Fastän det har gått bra att använda balja (bättre än väntat) så går det inte att jämföra!

Jag tittade på mig själv i en spegel igår också för första gången på 4 veckor...jag hade nästan glömt hur jag ser ut,men det är väl lika bra,det kanske är därför jag inte kan sova nu....? Jag ska inte kolla igen....

En av sakerna som oroade mig innan,maten, har inte varit några som helst problem.Nu är jag mer orolig för att behöva äta hotellets mat i 5 veckor. Jag kommer att sakna Annes mat!

Matooke, som är en speciell matbanan som man kokar och helst ska tillaga i bananblad har varit det mest vidriga vi har kunnat tänka oss innan,det tycker jag idag är jättegott! Posho, kokt majsmjöl, funkar det också alldeles utmärkt,helst tillsammans med en sås på gröna ärtor.Tillsammans med solmogna avokados och tomater så kan man nå även matlycka i Uganda,det trodde jag aldrig.

                                                                                 Anna