Nu känner man att det närmar sig avresa även för vår del. Nu så läggs nu den mesta tiden på allt som ska ordnas. Det ska ut nya insamlingsbössor, brev från familjevänner ska in, lite överraskningar till Anna vill jag fixa, kläder ska strykas och packas för egen använding, listor skall sammanställas, föreläsningar som är inbokade när vi kommer hem skall justeras osv. Men i detta lite oorganiserade kaos finns det ändå ett ordnat lugn, så det är nog precis så som det skall vara.

 

I torsdags så träffades vi som ska åka ner tillsammans hemma hos mig. Mona,som är en trogen följare av vårt arbete och stöttar oss på många sätt, var också med för att försöka organisera det som var kvar av packningen. Vi har fått in så otroligt mycket saker och vi vill ju så gärna få med så mycket som möjligt så det kräver att man tänker till en extra gång innan man stänger väskan och väger den. 5 resväskor är redan på plats genom en väninna till Annas mamma som nu är i Uganda. Vi kommer att komma med 15 resväskor som vi fyllt till bredden och vikten av 23 kg st. Redan nu kan jag se framför mig när dom skall försöka få in oss och all packning i den minibuss som ska hämta oss på flygplatsen. Anna har förvarnat dom men dom är opptimistiska som få och packar gärna in mer än vad som man kan tänka sig....

 

 

 

I onsdag så hade vår lokaltidningen Varbergsposten ett reportage om oss. Det är ju lite spännt innan man ser det i tryck och om vi frånser lite informations missar så var vi otroligt nöjda och jag har packat ner en tidning för att visa Anna och Eddie.

 

 

Så här hemma så rullar det på och snart så är vi  på plats tillsammans, Anna och jag, för att fortsätta våra så viktiga samtal tillsammans med Eddie om vad vi kan göra för stunden och vad som kan skjutas på lite längre fram..... Jennie