Idag var det dags. Efter veckor av ett ganska lugnt tempo så kom vi till Bristol imorse med fullt ös!

Det var massvis med barn kändes det som. De välbekanta ljuden och alla barn som bara vill vara nära,nära.

Det är mysigt men det är också ganska tröttsamt att vara ensam om dem.Det är lättare när vi är många!

Idag har jag en heldag på skolan efter ett par dagars flängande och det känns ganska skönt.

Vi har varit utan regn en vecka nu och jag tycker att allt blir lite lättare.Slippa all lera under skorna och mellan tårna.Att kunna sitta ner utan att få en lerhög i baken.Framför allt tycker jag om att slippa frysa.

Så fast jag vet att dom behöver regn emellanåt så är jag just nu tacksam att slippa det.

På söndag är det dags för mig att lämna Eddie och Anne i Wakiso och flytta i till stan,då har det gått 4 veckor.

Det har varit en fantastisk upplevelse att få bo som jag har gjort,jag har lärt mig massor.

Nu ska jag tillbaka den delen som jag kan och det känns helt okej det också. Vattentoaletter och en dusch känns som ett välkommet inslag i min vardag, men jag kommer att sakna maten, för den är otroligt mycket bättre än den vi äter när vi bor i stan.

Jag kommer också att sakna den familjära känslan som jag har fått ha under min första månad här.

Men som sagt, allt har sin tid och nu återstår det bara 4 dagar av den första perioden,hjälp vad tiden går!

 

 

                                                                              Anna