Just påsken är ingen stor högtid för mig,jag tycker inte att det känns så mycket nu när mina egna barn är stora,men för dom i Uganda gör det.

Jag skulle tro att några stycken av dem på skolan knatar i väg med nån vuxen till kyrkan.Alla 100 lär inte komma iväg...säkert några spelningar för brassbandet och kanske att det går ner lite pengar härifrån så att dom kan äta lite extra iallafall nån av dagarna och kanske få lite frukt också. 

 

 

Just dom här dagarna skulle man vilja vara där och anordna ett jättefest och få vara på plats.Tänk att få måla ägg med de små,eller leta påskägg fyllda med godis! Tänk att få klä ut sig som påskkärring och fastän dom inte förstått varför vi såg ut på det viset så hade dom ändå älskat det! Det vet jag.

 

Jag längtar efter våra ungar så det gör ont i mig idag.Deras armar kring halsen och glädjen i deras ögon.

Deras Sula bulungi! Paka enkya! God natt! Ses imorgon! Jag älskar att höra det när jag ger mig iväg på kvällen tillbaka till stan för att sova.Då när jag vet att vi faktiskt kommer att ses dagen efter,och inte som nu när jag inte på riktigt vet när jag kommer vara hos dem igen.Älskade,saknade,fantastiska ungar,Glad påsk!

 

 

 

 

                                                                                  Anna