Nu har jag flyttat och nu är det bara jag som ensam ansvarar för att mitt liv ska gå runt.

Nu har jag ingen att förlita mig på längre. Jag ska vara min egen klippa.

Jag är inte ensam för det finns massvis av människor runt omkring mig som jag vet skulle stötta upp till 110 % om jag bad om det men fortfarande så är jag den som nu ensam bär ansvaret för att mitt och mina barns liv blir bra.

 

Lite skrämmande är den tanken,tillochmed ganska mycket skrämmande men nu är det såhär och jag är vuxen.

I Uganda var Sam 16 när hans mamma lämnade honom till sitt öde och han fick stå på egna ben.

Sam är en av tusen och åter tusen som råkat ut för det och många är dom som har klarat det utan det sociala nätverket som vi har här.Inuti är jag lite rädd för allt nytt jag måste lära mig men samtidigt så sporrar det mig.Kanske kan jag saker som jag inte vet att jag kan?

 

Jag stänger försiktigt dörren till det livet jag hade och öppnar en annan dörr lite på glänt.

Vi kommer alltid att vara en familj iallafall om än på lite olika håll.....

 

 

                                                                                 Anna